Hoppa till innehållet

Sida:J Mortensen Från Aftonbladet till Röda Rummet 1905.djvu/146

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
142
C. J. L. ALMQVIST


III.

Af sådan art voro Almqvists romantiska drömmerier, hvilka så förunderligt väl gifva uttryck åt hela hans skaplynne. Ty han älskade icke att öppet uttala sina meningar. Det halft utsagda, det hemlighetsfulla, det intima låg på ett helt annat sätt för hans väsende. Att uppstiga i katedern och hålla tal passade honom icke, men ett förtroligt samtal i skymningsstunden vid brasans halft utbrända glöder, då minspelet och stämmans tonfall säga lika mycket som orden själfva, öppnade just de rika källorna i hans själ. Öfverallt i sina skrifter insinuerade han och ironiserade och lät tankarna brytas och speglas i tusende facetter och i bakgrunden skymtades alltid en symbol, som gaf djupare mening åt taflans figurer.

Under det att Almqvist, fördjupad i sina Törnrosdrömmar och, på sätt som redan är berättadt, lifnärde sig med renskrifning samt tjänstgjorde som rektor vid en skola — det är hårdt för genierna att lefva i Sverige — kom hela den nya tiden från alla sidor öfver honom med väldig kraft.

Redan från början följde han med intresse de nya företeelserna här hemma och såg, huru Aftonbladet dag ifrån dag vann terräng. Men framförallt var det de sociala och litterära företeelserna i Frankrike, som tillförde hans diktning nytt blod.

Där hade under restaurationstidens politiskt tryckta förhållanden Rousseauismen dykt upp i nya och egendomliga former. Först och främst hade grefve Saint-Simon i en lång följd af skrifter framlagt sina geniala, om ock i mycket bizarra förslag till samhällets omdaning. Det var det fjärde ståndet som i honom fann sin talman. Han är grundläggaren af socialismen såväl som af positivismen. Saint-Simon fordrade rätt för arbetarne till bättre lefnadsförhållanden och upptog äfven från nationalekonomisk synpunkt kvinnofrågan På sitt program. Hela den unga generation, som omkring 1830 gör sitt inträde på den litterära och politiska skådebanan, lyssnade till dessa läror, och många blefvo hans ifriga anhängare för lifvet. Själf fick han icke upplefva de första försöken att föra hans idéer ut i verkligheten, men