djupet af hennes väsen framglimtar något af det dämoniskt tjusande som Almqvist förlänat alla sina kvinnogestalter. Hela Almqvists teori, som hon utvecklar, får en särskild betydelse genom att uttalas af en så litet exalterad varelse. Mycket klart har Almqvist äfven motiverat, hvarför hon har så djup motvilja mot det traditionella äktenskapet. Och hela denna novell, som söker reformera en gammal samhällsinstitution, är skrifven med den finaste genomförda konstnärliga ironi och med en diskret humor, som gör den till ett mästerverk i sin art. Gång på gång bryter Almqvist tonen och går från det hvardagliga till det stämningsfulla, från det skärande hånet till den vekaste och mjukaste ömhet. Almqvist har i konstnärligt afseende aldrig nått högre.
Det intryck, som denna skrift gjorde på samtiden, var öfverväldigande. Sällan eller aldrig har väl ett arbete i den svenska litteraturen uppväckt en sådan storm af ovilja. Det uppstod en hel motlitteratur, den så kallade Det går an-litteraturen, bland hvilka de viktigaste skrifterna äro hegelianaren Snellmans Det går icke an och August Blanches Sara Videbeck. Men för öfrigt haglade det med artiklar och småskrifter, och långt fram på fyratiotalet märker man i tidens romanlitteratur, huru frågan sysselsatte sinnena. Så t. ex. är Torparen, friherrinnan Knorrings bästa roman, skrifven emot Almqvists arbete. I allmänhet gå dessa skrifter ut på att visa de förfärliga följderna af Almqvists system. Man utgår därvid från den förutsättningen, att parterna, såsom icke förbunda genom vigseln, skulle löpa ifrån hvarandra. Öfverhufvud taget har man ned ända till våra dagar antagit, att det var Almqvists mening, att utbyta äktenskapet mot en serie af lösa förbindelser och att följaktligen hufvudsaken med föreningen för honom var, att parterna skiljdes så ofta som möjligt. Men detta antagande beror på en missuppfattning. Almqvist betonar tvärtom gång på gång, att han vill komma bort från det nuvarande äktenskapet, som för honom är prostitution och höja äktenskapsnivån. Skilsmässan är för honom endast en säkerhetsventil, för att de personer, som af en eller annan orsak icke skulle trifvas tillsammans, må kunna skiljas. Almqvists uppfattning om skilsmässan framgår med tillräcklig tydlighet af efterföljande citat:
