Sida:J Mortensen Från Aftonbladet till Röda Rummet 1905.djvu/221

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
217
B. E. MALMSTRÖM

var icke detta program — det väsentliga uti detsamma var motviljan mot fosforismen och hänvisandet på antiken. Man får ingalunda vänta sig att finna detta program uppfylldt och förverkligadt i Malmströms egen diktning. Han är föga nyskapare utan öfvervägande en traditionernas man.

Malmström var född i Södermanland 1816. Det var ett brådmoget utveckladt barn, och liksom Atterbom på sin tid hade han suttit därnere i ensamheten på landet, fördjupad i de gamla götiska sagorna. Redan som tioåring underkastade han Bodwar Bjarkes saga en poetisk behandling. Som gymnasist höll han tvenne gånger högtidstal på Karl XII:s dödsdag, och innan han lämnat skolan hade han öfversatt E. M. Arndts Historiska karaktärsskildringar. Det fosterländska och götiska blef också alltid ett af hufvuddragen i hans diktning.

1835 inskrefs han vid Uppsala universitet. Medellös som han var ärnade han slå in på den prästerliga banan, och han aflade också 1837 dimissionsexamen. Men som han då ännu icke uppnått den ålder, som var nödvändig för att blifva prästvigd, kvarstannade han vid universitetet och fördjupade sig särskildt i klassiska studier, i synnerhet odlade han med förkärlek grekerna. 1840 aflade han filosofie kandidatexamen och promoverades samma år till magister. 1843 kallades han till docent i ästetik. E. o. professor blef han dock först 1856 och ordinarie ej förrän 1859.

Malmströms egentliga skaldeverksamhet faller mellan åren 1838 och 1843. Sedan han blifvit akademisk lärare, hade han föga tid att syssla med sin skaldeverksamhet. Han framträdde första gången offentligt 1838 med den episka dikten Ariadne — ett ungdomsarbete efter antika mönster. För öfrigt utgår han närmast från Tegnér, hvilket särdeles tydligt framträder i Fiskarflickan på Tynnelsö, som till hela maneret erinrar om Axel. Under de närmaste åren följa så det särdeles vackra och för mannen betecknande poemet Ödmjuker er och den sång han skref för Södermanlands nation, och hvilken man ännu i dag har tillfälle att höra under majhälsningarna i Uppsala: Känner du landet det härliga, rika. Till denna tid hör äfven Hvi suckar det så tungt uti skogen. 1840 erhöll han Svenska akademiens stora pris för diktcykeln Angelika. De närmaste åren var det särskildt för Skandinavismen, af hvilken rörelse Malmström ända till