holm, hos hvilken han vistades i början af fyrtiotalet. Utgifvaren af hans samlade skrifter, C. Eichhorn, anmärker »den nästan fullkomliga frånvaron af erotiska stycken bland hans dikter». Det är icke en riktig iakttagelse. Det finnes mycken erotik i hans dikter, liksom den säkerligen upptagit det mesta af hans lif. Det gäller endast att närmare bestämma arten af denna erotik. Ty visserligen påträffar man icke några spår af en högre och varmare lidelse till en kvinna (äfven i en sådan dikt som Farväl är det närmast saknaden af den kroppsliga beröringen, minnet af förgångna kärleksnätter, som han uttrycker. Jämför särskildt 4 och 5 versen). Däremot påträffar man ständiga utbrott af vild sensuell trånad efter kvinnor. Vällusten är just hans element, och det är också den, som dödat honom. Arten af hans erotik är med all önskvärd tydlighet tecknad i t. ex. följande verser:
Vi ha rendez-vous på höskullen
med allt som bär kjortel och särk i kvarter,
och långkyssar får man, om ingenting mer,
tills mulen blir hudlös och svullen.
Mol ensam man leds vid, men är man ett par,
blir bristen ett Eden; som svältan så bar
är en garnison utan flickor…
De kuttra som dufvor omkring oss i fält
och göra kasernlifvet herrligt och sällt…
Se’n om man för länge sig håller till en
och ur samma bägare pimplar allen,
blir smaken nattstånden och däfven.
Följderna af detta utsväfvande lefnadssätt visade sig snart i en förstörd hälsa och dåliga affärer. De senare sökte han få upphjälpta af en farbroder i Nantes, och han företog därför en resa till denna stad år 1846. Hans väntan blef emellertid besviken, och han återvände ännu mera svårmodig till Norden. I början af 1848 begärde han afsked från sin officersbefattning, och då strax efter hans hemkomst dansk-tyska kriget utbröt, sökte och fick han anställning i danska arméen. Han stupade den 5 juni 1848 vid Dybböls skansar, då han stigit upp på en gärdsgård för att visa sitt folk vägen. Det kan knappast råda tvifvel om, att han gått i kriget för att söka döden.
Som skald uppträdde Sommelius under början af fyrtiotalet, i det han under åtskilliga pseudonymer, af hvilka mest
