romaner på vers, sådana som Goethes Hermann und Dorothea eller Runebergs Hanna och Elgskyttarne. Den verkliga heroiska epopéen visade sig däremot ohjälpligt död, trots alla upplifningsförsök. Men i den tyska ästetiken behandlades romanen ännu af Vischer med en viss öfverlägsenhet, och i Frankrike såväl som i England fördes ett verkligt utrotningskrig emot följetongsromanen. Äfven i Sverige fick man snart tillfälle att konstatera och beklaga, att romanen utträngde intresset för alla andra litteraturslag. Bergstedt utfor mot romanen i sin artikel Om den usla litteraturen, och Malmström behandlade densamma i en liknande artikel i Några drag till bestämmande af den moderna romanens karaktär. Kritikens ställning till romanens utveckling under adertonhundratalet påminner därför icke så litet om det sätt, hvarpå den litterärt bildade under sextonhundratalet iakttog uppkomsten af det Elisabethska dramat. Man såg ned på detsamma, men arten framväxte med naturnödvändighet, uppburen af folket och tiden, åt hvars känslor och stämningar den gaf ett lefvande och mäktigt uttryck.
Någon nämnvärd utveckling hade romanen icke uppnått i Sverige före 1830. Det är visserligen sant, att man redan under sjuttonhundratalet kan afläsa de utländska strömningarna här hemma, men af någon större betydelse hade den inhemska romanlitteraturen dock icke varit. Många af denna tids romaner ligga ju ännu otryckta i vissa arkiver. I början af adertonhundratalet finner man nya utslag af de på kontinenten härskande riktningarna. Cederborgh skref ett par humoristiska skildringar, Livijn och Palmblad författade fantastiska romaner och exotiska noveller i den nyromantiska stilen. Almqvists Parjumouf ansluter sig till den samtida exotiska skildringen i Frankrike. Men allmänhetens behof af romanläsning fylldes hufvudsakligen genom öfversättningar, bland hvilka naturligtvis många af tidens bästa produkter finnas, men framförallt de mest hårresande och spännande alstren. Lafontaine och Spiess, Kotzebue och Klinger äro namn, som ständigt återvända i denna tids litteratur. Man förstår icke människorna från början och midten af adertonhundratalet, om man icke föreställer sig dem lefvande under ett högtryck af romantiska föreställningar, som underhållas genom en flitig romanläsning. Spökslott, repstegar, dolkar, lönngångar, balkonger med sköna
