var angelägen att visa henne allt. Hon sammanfördes med landets berömdheter, beundrade Emerson, disputerade med Channing och var omättlig i sin vetgirighet. Hon besökte phalanstèren i New Jersey, upprättad efter Fouriers principer, och gick flitigt i kyrkorna samt lärde känna såväl unitarierna som agnostikerna; men framför allt intresserade hon sig för sina medsystrar, de amerikanska kvinnorna, hvilka strax förut slutit sig tillsammans och nu som bäst kämpade för utvidgade rättigheter. Och hon såg dem redan i den friaste och mångfaldigaste verksamhet. Det fanns kvinnor i fullt oberoende ställning, hvilka endast af begär efter sysselsättning antogo platser; andra uppträdde såsom föreläsare, besökte de sjuka i fängelserna eller ägnade sitt lif åt slafveriets utrotande. Skolor voro redan grundlagda, hvarest kvinnor kunde studera medicin, lära sig att rita och i allmänhet förvärfva högre kunskaper. Öfverallt fann hon ett stort intresse för att utbreda upplysning och att sammansluta sig för det praktiska genomdrifvandet af ideella och materiella mål. Upplysning och association — det var de nya principerna, som hon fann bestämmande för lifvet i den nya världen.
Mycket af det amerikanska tilltalade henne icke. Men när hon 1851 återkom till Sverige, på hvars jord hon längtat att åter sätta sin fot, framträdde skarpt för henne åtskilliga företräden i det amerikanska lifvet. Hon såg tydligt, huru Sverige var efter i utveckling, huru många fördomar, som där ännu frodades, huru man där ännu icke förstod att arbeta med kraft. Hädanefter riktades hennes intressen uteslutande på det verkliga lifvet; hon ville samla människorna till reformer, och när hon skref, var det endast för att undervisa. Särskildt var det tre områden, som nu sysselsatte henne: välgörenheten, kvinnofrågan och de religiösa rörelserna.
För välgörenheten hade hon alltid haft ett varmt hjärta; det är typiskt, då fru Flygare-Carlén under ett besök i Strömstad 1831 såg Fredrika med en korg på armen på väg till de sjuka och nödlidande. Men nu sökte hon verka mera i stort, och hon tillämpade på välgörenheten den föreningstanke, som hon sett bära så vackra frukter i Amerika; under de följande åren uppstodo äfven på hennes initiativ åtskilliga filantropiska inrättningar. Koleraåret 1853 grundade hon till ex. Stockholms fruntimmersförening för barnavård, hvilken
