Boken väckte ett oerhördt uppseende och kritiserades ifrigt i tidningar och tidskrifter ett helt år framåt, och Fredrika Bremer, som hittills varit högt uppburen, utsattes för häftiga angrepp. Emellertid bidrog arbetet och den diskussion, som följde om detsamma, i icke ringa mån till att kvinnan vid 1858 års riksdag erhöll rättighet att förklaras myndig vid fyllda 25 år och att en motion framkom om förbättrad kvinnlig undervisning, hvilken sedan förverkligades genom inrättandet af statens seminarium för kvinnor.
Redan vintern 1858 anordnade dessutom åtskilliga frisinnade män i Stockholm föreläsningskurser för kvinnor i sådana vetenskaper, hvilka dittills icke varit tillgängliga för dem.
Medan dessa strider pågingo i Sverige, var Fredrika Bremer fjärran från hemlandet. Den 26 maj 1856 hade hon afrest till Schweiz, nästa år drog hon ned till Italien, och då hon i juli 1861 återkom till Stockholm, hade hon ytterligare besökt Palestina och Grekland.
Anledningen till denna resa var närmast af religiös art. Hon ville i Schweiz studera den af Alexandre Vinet grundlagda l’Église libre (frikyrkan). Ty äfven i hennes uppfattning af kristendomen hade den amerikanska resan åstadkommit en förändring.
Fredrika Bremer var efter den religiösa kris, som hon genomgick under tjuguåren, en djupt religiöst intresserad kvinna. Allvarligt hade hon visserligen aldrig tviflat på den lutherska ortodoxiens läror; men till synes älskade hon att mycket noga undersöka dogmerna (en undersökning som var af föga farlig beskaffenhet), och hon disputerade gärna i teologiska frågor med något af samma lif som en gammal skolastisk munk. De frågor, som intresserade henne, verka äfven ofta synnerligen medeltidsartade. Så t. ex., när hon 1848 vistades i Köpenhamn, framkastade hon en dag för Martensen, hvilken hon ofta besökte för att få ett teologiskt samtal, den frågan: »Hvem stod Gud närmast — Sokrates eller röfvaren på korset?» Och när hon kom till Rom och fick företräde hos påfven, inlät hon sig med denne — tämligen taktlöst — i en kontrovers om den romerska eller lutherska kyrkans företräden.
Hvad läran beträffar, stod hon således alltid på samma ståndpunkt, däremot förändrades så småningom hennes upp-
