Dessa tankar verkade vid sin framkomst ytterst revolutionärt, och novellen Det går an blef i själfva verket orsaken till alla Almqvists senare olyckor. Praktiskt uträttade han heller intet med dessa idéer. Det är först i våra dagar, efter det att en ny europeisk strömning gått öfver Sverige, som man fått öga för att en svensk man redan tidigare uttalat tankar, hvilka man sedan ånyo infört utifrån. Men där det icke lyckades den revolutionärt djärfve Almqvist att få en gröda att växa, där lyckades det den milda, kärleksrika Fredrika Bremer att utså några korn, hvilka sedan burit hundrafaldig frukt. Hon befann sig just i nivå med landets bildningsförhållanden, och därför kunde hon uträtta så mycket som hon gjorde.
Bibliografi: Bremer, Ch., Fredrika Bremer. Själfbiografiska
anteckningar (utgifna af Ch. B—r). I—II. Örebro 1868. — Petersen, R., Fredrika
Bremer. Kbhn 1892. — Adlersparre, S. L—d. & Leijonhufvud, S., Fredrika
Bremer. I—II. Stockholm 1896. För vidare bibliografi, se detta senare
arbete.