VI.
Fredrika Bremers exempel manade till efterföljd. Både manliga och kvinnliga författare skrefvo snart romaner, »betalda per ark», hvilket, såsom någon samtida spetsigt anmärker, förklarar deras omfång. Närmast Fredrika stodo hennes båda medsystrar friherrinnan Sofia Margareta von Knorring och Emilie Flygare-Carlén. När den förra 1834 debuterade anonymt med romanen Cousinerna, trodde man allmänt, att den var skrifven af mamsell Bremer.
Likheten mellan de båda författarinnorna är dock mera tillfällig. Friherrinnan Knorring är ett helt annat världens barn än Fredrika. Fredrika Bremers idékrets är afgjordt liberal och socialt oppositionell, äfven om hon långt ifrån kan räknas till Aftonbladskretsen. Friherrinnan Knorring däremot är strängt konservativ. Hon håller på ståndsprinciperna, särskildt i den rent kvinnliga formen att finna en förening mellan frälse och ofrälse oerhörd. Och liksom Geijer anser hon det något tvifvelaktigt, om folkskolan och bildningen kunna göra något för folket, »hvilket säkert lefver lyckligare i sin okunnighet och naivitet». Med andra ord, hennes idéer äro en något äldre generations, Uppsalaskolans eller det härskande adelsståndets, hvars mest realistiska skildrare hon äfven är.
Sofia von Knorring var född 1797 på herregården Gräfsnäs i Västergötland. Fadern var öfverstelöjtnanten och hofmarskalken Christian Göran Zelow, modern Helena Sofia
Gripenstedt. Själf var hon ett ystert barn af nästan feberartad liflighet och som därute på landet slukade en otrolig
