på tingen och människorna samt sade sin mening öppet och frimodigt, när så lämpligt var. I sällskapslifvet var han gärna sedd. Han tyckes under dessa år hafva utgjort medelpunkten i en krets af unga tjänstemän och stiftade det Debatterande sällskapet, ett nytt försök af samma art som den indragna Schwerinska talklubben 1817, och i hvilket man med lif och lust diskuterade allt mellan himmel och jord. Vid dessa sammanträden syntes ofta hans kusin, öfverstlöjtnanten Gustaf Hierta, då en af oppositionens ypperste talare på riddarhuset och ett par år senare utgifvare af den radikala tidningen Svenska Medborgaren, som ej var utan inflytande från Le Globe, de franska liberalernas tidning. Utan tvifvel har han under dessa år äfven påverkat Lars Hiertas utveckling i liberal riktning. Det var väl också i debatterande sällskapet, som Hierta lärde känna Bentham. Han genomträngdes helt af dennes utilitetsprincip: den största möjliga lycka för det största möjliga antal och nämner den senare ledstjärnan i sitt lif. Det var Bentham, som väckte till lif hans intresse för humanare rättsförhållanden.
Småningom gick det väl upp för Hierta, att han ej var rätt lämplig för ämbetsmannabanan. Han var så demokratiskt anlagd, att han svårligen kunde hoppas att på den vägen nå fram. Dessutom hade han 1827 förlofvat sig, så att det gällde för honom att snarast möjligt slå in på en bana, som hastigt kunde föra honom till oberoende. Under de närmaste åren såg han sig om och förberedde sina planer.
Vid riksdagen 1828—30 var Hierta anställd som notarie och utgaf tillsammans med Crusenstolpe en riksdagstidning. Det var profballongen för Aftonbladet. Det lyckades öfver all förväntan. De första tjugutre numren måste uppläggas i ny upplaga, och Crusenstolpe, som dock låtit kompanjonen draga den större delen af bördan, hemförde som sin anpart något öfver femtusen riksdaler banko.
Under arbetet med denna tidning hade Hierta erfarit att det var illa ställdt med Stockholms tryckerier. Nästa steg var därför, att han själf inköpte ett sådant och började förlagsverksamhet.
Han stod nu fullt rustad för det företag, som under de sista åren föresväfvat honom, nämligen att utgifva en ny
