periodisk tidning af liberal färg. Han afvaktade endast det gynnsamma ögonblicket för att starta densamma.
Efter riksdagens slut var oppositionens ställning sämre än på många år. Anckarswärd, alltid nyckfull och oberäknelig, hade drifvit oklokheten ända därhän, att han återlämnat sin riksdagspolett och gått ifrån det hela. Grefve Brahe stod såsom chef för hofpartiet, hvilket var bättre organiseradt än någonsin. De konservativa hade afgjordt öfvervikten, såsom det äfven framgår, om man kastar en blick på tidens pressförhållanden. De äldre tidningarna, hvilka spelat en roll i början af tjugutalet, hade antingen dött såsom Courieren eller förlorat färg och betydelse som Argus eller saknade så godt som allt inflytande såsom Journalen och Stockholmsposten, hvilka dessutom voro salierade af regeringen och därför misstänkta af allmänheten. Detsamma var i ännu högre grad fallet med Granskaren, utgifven af expeditionssekreteraren Lindgren och Stockholmstidningen, som redigerades af kammarjunkaren Rothlieb. Post- och Inrikes-tidningar var det officiella organet men illa skött, Stockholms Dagblad innehöll endast annonser och polisunderrättelser. Dagligt Allehanda, en af hufvudstadens bästa tidningar, befattade sig föga med inrikespolitiken men hade däremot stundom intressanta referater af debatter i franska kammaren eller engelska parlamentet. Af alla dessa tidningar stödde således icke en enda oppositionen, utan alla voro mer eller mindre regeringsvänliga. Därtill kom den 1829 af f. d. expeditionssekreteraren Askelöf grundlagda Den objudne gästen, hvilken nästa år förändrade sitt namn till Svenska Minerva och under den följande tiden skulle blifva Aftonbladets kvickaste och påpassligaste motståndare. Askelöf representerade i Stockholmspressen den historiska skolans uppfattning. Dessutom påtänkte vid denna tid hofpartiet att förskaffa sig ytterligare ett organ, som med större talang och skicklighet än de öfriga salierade tidningarna kunde förfäkta dess åsikter. Till redaktör för denna tidning utsågs assessor Magnus Jakob Crusenstolpe, och Fäderneslandet utkom från den 6 december 1830.
Till motvikt mot alla dessa mer eller mindre regeringsvänliga pressorgan hade endast en ny tidning uppstått, nämligen Medborgaren, som år 1829 uppsattes af öfverstlöjtnanten Gustaf Hierta, men denna tidning, den första socialistiskt
