färgade i Sverige, hade en alltför utpräglad radikal riktning för att kunna finna någon anslutning under dåvarande förhållanden. Den gjorde sig ju till tolk för samma åskådningssätt och samma stämningar, hvilka i Frankrike kommo till utbrott efter 1830, men äfven där först längre fram fingo inflytande på den praktiska politiken.
Som man finner af denna öfversikt, fanns det plats för en själfständig, frisinnad tidning. Det var denna plats som Hierta intog, och det kunde icke skett på en mera lämplig tidpunkt än nu, då julirevolutionen öfverallt ökade det politiska intresset och väckte till lifs de liberalas slumrande förhoppningar.
Hierta tilltrodde sig emellertid icke att ensam leda tidningen. Han ville endast »sköta hushållsbestyren» och vara den sammanhållande kraften. Uppstode någon vinst, skulle denna lika fördelas mellan redaktörerna; för risken af företaget skulle däremot Hierta stå, därför endast förbehållande sig inkomsten af möjligen inflytande annonser. Det beslöts, att tidningen skulle utgifves om aftonen, efter som posterna anlände om förmiddagen, och någon aftontidning ej förut fanns i Stockholm.
De fem personer, hvilka Hierta utsett till sina medredaktörer, voro M. J. Crusenstolpe, då assessor i Svea hofrätt och redan bekant som politisk skriftställare; v. häradshöfdingen Andreas Möller, känd såsom humoristisk poet; G. Lagergren, referendarie i riksgäldskontoret; adjunkten vid Lunds universitet K. H. Lundblad; skalden G. G. Ingelman. Emellertid bortgingo den ene efter den andre af olika skäl; innan ens profnumret utkommit hade Crusenstolpe startat Fäderneslandet. Endast Lagergren och Möller kvarstannade tillsvidare, men blott såsom medarbetare. Utan tvifvel var det också bäst, att Hierta ensam blef ledare; han säger senare, att han af egen erfarenhet fått lära, att en tidning, för att motsvara sitt ändamål och öfva inflytande, måste vara uttryck för hufvudsakligen en vilja.
Sedan tvenne profnummer utskickats, började tidningen regelbundet utkomma den 16 dec. 1830.
Aftonbladet hade lycka med sig. Redan under andra året utgick den i tre tusen exemplar. Den började i kvartformat ungefär af samma storlek som Argus, men vid 1834
- 3. — Mortensen.
