men på klassvalets grund. De fyra stånden skulle ersättas af två kamrar. Detta förslag är således föga radikalt. Det är ungefär af samma innebörd som konstitutionsutskottets af 1818 års riksdag. 1828 utgaf han Politiska åsikter af M. J. Crusenstolpe utgörande ett långt och svamligt kåseri, en slags öfversikt öfver Sveriges inre historia, dess konungars och dess ständers ömsesidiga förhållanden från Gustaf Vasas tid och fram till 1738, då Arvid Horn slöt sin politiska bana. Arbetet är dediceradt till Riksens Ständer, hvilka han tilltalar på följande sätt:
»Jag har icke blott genom tankspel, men ur erfarenheten och tidböckerna, ådagalagt, huru enighet mellan Riksstånden gjort dem gemensamt starka; huru afund och split verkat i motsatt riktning; huru ståndsagg och lystring till egennyttans röst gräft statsförfattningens graf, huru denna åter alltid är välmågans; huru ingen trefnad finnes i samhället utan frihet, ingen frihet utan lag, ingen lag utan helgd och lydnad; huru enväldet skapar och begär slafsinne; huru lätt mångväldet urartar till tvedrägt: huru folkets säkerhet kräfver, att statsmakterna noga afvägas och nogrannt tillhållas stadna hvar inom sin gräns; huru, om denna öfverträdes godtycket eller själfsvåldet inträda; huru således fosterlandet är lika att beklaga, om det behöfver dansa för en eller många tyranner».
I förordet tillägger han:
»Analysen af nu gällande grundlagar och betraktelser öfver vårt nuvarande samhällskick, samt ett försök att bestämma begreppen angående den maktpåliggande, ömtåliga, nästan dagligen vidrörda men icke behandlade frågan om svenska nationalrepresentationen, utgöra det egentliga, eller, om jag så får uttrycka mig kärnan af arbetet äfvensom dess hufvudsakliga syftemål.»
Emellertid utkom af detta arbete aldrig mer än första delen af innehåll såsom ofvan angifvits. Någon behandling af representationsreformen söker man således där förgäfves. Denna finnes i stället i hans Försök till en Critik öfver Herrar C. H. Anckarswärd och J. G. Richerts förslag till nationalrepresentation. (1830)[1]. Dessa båda författare hade närmast utgått i sitt förslag från den norska representationsformen,
- ↑ Han nämner i detta senare arbete följande, som förklarar förhållandet mellan de båda skrifterna. »Min afsikt hade varit, att först uti de Politiska Åsikternas sista del taga frågan om Sveriges representationssätt i betraktande. Då emellertid de förras fortsättning kräfver mera tid och arbete än, att jag hinner någorlunda snart företaga och fullborda desamma, har det förslag till nationalrepresentation, Herrar Anckarswärd och Richert utgifvit från trycket, föranlåtit mig, att ju förr desto hellre ordna mina tankar i afseende på representationssättet» … Det var således denna kritik och väl sedan redaktionen af Fäderneslandet som gjorde att han aldrig kom att fullborda de Politiska Åsikterna. I dessas senare del hade det varit hans afsikt att, »iakttagande blott de inskränkningar, som tryckfrihetslagen bokstafligen bjuder, intill närvarande tid följa personer, händelser och åtgärder på spåren, så ungefär som i den nu utgifna första delen skett med tilldragelser under förflutna århundraden.»
