som t. ex. följande: »Ingen period af Sveriges framfarna dagar har i afseende på verklig politisk frihet varit bättre lottad än den närvarande. Häfderna skola med bifall minnas, att denna frihet mognat under en Regering, hvars högste Ledare själf utgått ur frihetens sköte. De skola minnas, att de för hennes tillväxt och utbildning hafva att tacka tryckpressen, som emanciperat sig, efter af tidningen Argus, för trenne lustrer tillbaka, taget initiativ». Detta är rättvisa åt båda hållen.
Emellertid 1838 var ett oroligt år. Hatet mot det gamla systemet stod på sin höjdpunkt och en så lättrörd personlighet som Crusenstolpe skulle naturligen gifva uttryck däråt. Med året 1838 började han utgifva Ställningar och förhållanden, hvilka sedan under olika former — endast med afbrott för fängelsetiden — utkommo till Crusenstolpes död 1864. I andra brefvet hade han redan gått så långt, att han gifvit Anckarswärd en förtäckt vink att ännu en gång liksom 1809 anordna en tronförändring. Anckarswärd hade emellertid icke efterkommit uppmaningen — hans manifest år 1839 innehöll helt andra saker — och så följde 1839 Röst ur ett svenskt statsfängelse om ställningar och förhållanden, i hvilken Crusenstolpe läser lagen för Anckarswärd och särskildt lexar upp honom för hans sympatier för den norska statsförfattningen. Ännu skarpare är Vidräkning och Reform, en af Crusenstolpes intressantaste skrifter och därför värd att något närmare skärskåda. Skriften sönderfaller i tre delar. I den första vänder sig Crusenstolpe polemiskt mot Geijer, hvilken strax förut utgifvit sin teckning af frihetstidens historia. Geijers skildring af denna period var starkt influerad af hans motvilja mot hans egen tids liberala rörelser. Crusenstolpe satte den däremot af motsatta skäl högst. Crusenstolpes kritik är visserligen ofta personligt kitslig men träffar dock åtskilliga svaga punkter i Geijers framställning. Han vänder sig först mot Geijers bekanta uttryck, att svenska folkets historia är dess konungars och häfdar i stället den satsen att aristokratien varit den egentligen lifsbärande principen i den svenska statens utveckling.[1] Bak denna polemik ligger emellertid äfven en kritik af Karl Johans inkonstitutionella styrelsesystem af hvilken han nu uppdrager en mörk teckning.
Från denna skildring af Karl Johans regering vänder han sig därpå till reformerna och uppställer ett förslag
- ↑ Här har man således in nuce Fryxells senare angrepp på Geijer.
