det allmänna. Han skulle själf anmäla saken för vederbörande. Man kan betvifla, att mycket pengar skulle inkommit på den vägen. Mycket fruktar han också som knappast var fruktan värdt; så t. ex. spillde han mycket bläck på att bekämpa katolicismen, hvars snara återinförande i Sverige, han ständigt fruktade; rädslan för katolicismen gjorde, att han äfven skref emot förslaget till fri religionsutöfning.
Men ännu i våra dagar är det dock af ett visst intresse att genombläddra dessa volymer, särdeles för den kulturhistoriskt intresserade. Det finnes nämligen i Crusenstolpes skrifter och ej minst i Ställningar och förhållanden mycket, som intimt belyser periodens historia. Man har här tidens cronique scandaleuse. Särskildt intressant och något af det bästa han skrifvit är fjärde brefvet, i hvilket han skildrar sitt förhållande till Brahe och Karl Johan samt brytningen med hofpartiet. Men någon annan betydelse har skriften heller icke, och det var endast den stora publiken, som en tid bortåt trodde sig här finna politisk visdom; för de invigda var däremot Crusenstolpes roll efter 1838 utspelad — och redan långt förut var han genomskådad såsom en opålitlig och ytlig natur.
Alla hans skrifter hafva emellertid på samtiden utöfvat ett icke ringa inflytande — långt större än man skulle vänta efter innehållet, ty som redan sagt har han icke bidragit till att belysa eller fördjupa de problem, hvilka sysselsatte sinnena. Hans samhällskritik är småaktig och personlig; för idéer har han aldrig kämpat. Och likväl var han en sådan man som behöfdes på en tid, då oppositionen var själfva förutsättningen för samhällsutvecklingen. Crusenstolpe förstod att genom sin person och sin framställning intressera och irritera; han har underhållit indignationen och därför på sitt sätt verkat lifvande och stimulerande.
Märkvärdigt är det också att se, huru man både i den samtida litteraturen och långt senare återfinner Crusenstolpes omdömen om personer och tilldragelser. Mer än någon annan har han satt sin prägel på uppfattningen af denna tids historia. Hans bild af Karl Johan är alltjämt den populära. Och nekas kan icke, att trots alla missuppfattningar, trots alla försåtliga misstydningar, innehålla Crusenstolpes rent historiska framställningar såväl som hans romaner mycken verklig historia, ty han var en ifrig samlare och
