14
Hjärnes i fråga om detaljforskning produktivaste år som nu följa. Detta författarskap banade också vägen till den genom Malmströms utnämning till riksarkivarie och Hammarstrands befordran till hans efterträdare lediga e. o. professuren i historia, vilken Hjärne skötte på förordnande från hösten 1882 och vartill han utnämndes den 30 januari 1885. Efter att under fyra år ha innehaft detta ämbete, blev han efter Hammarstrands död utan ansökan kallad och utnämnd till ordinarie professor i historia (25 april 1889). Denna plats beklädde Hjärne, tills hans efter uppnådd pensionsålder erhöll avsked fr. o. m. 1 juni 1913.
Under hela sin professorstid var Hjärne ordförande i Historiska föreningen i Uppsala, under många år ordförande i Svenska humanistiska förbundet och inspektor för Norrlands nation. Av vetenskapliga utmärkelser må nämnas, alt han blev juris utriusque hedersdoktor i Uppsala (1893), juris hedersdoktor (Doctor of Laws) vid universitetet i S:t Andrews (1911), teologie hedersdoktor i Uppsala (1911), ledamot av Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien (1899), Vetenskapssocieteten (1901) och Vetenskapsakademien (1905). Efter Carl Snoilsky invaldes han i Svenska akademien (1903) och blev ordförande i dess Nobelkommitté och föreståndare för Nobelinstitutet (fr. o. m. 1913). I
