20
lärarställning för att dogmatiskt inplanta sina personliga åsikter, speciellt i unionsfrågan, och även på annat sätt utnyttjade den akademiska undervisningens resultat i den politiska agitationens tjänst.
Den förnämsta formen för Hjärnes undervisning var enligt hävdvunnen sed hans föreläsningar. Under tre decennier fortgingo dessa, med undantag väsentligen blott för de terminer, då han av riksdagsmannauppdrag var förhindrad att utöva sitt ämbete. De rörde sig över så gott som alla områden av ämnet, såväl den allmänna som svenska historien. Under hans tidigare professorstid stodo de äldre epokerna, antiken och medeltiden, rätt mycket i förgrunden, men under senare år försköts tyngdpunkten mera åt den moderna tiden. Man kan märka, hur de aktuella händelserna emellanåt inverkade på valet av ämne; så t. ex. stodo de i sitt slag enastående föreläsningarna över Östasiens historia (1906—07) uppenbarligen i samband med denna kulturvärlds märkliga framträdande på historiens scen under den närmast föregående tiden. Såsom högtidstalare vid akademiska fester var Hjärne ofta anlitad; särskilt må nämnas hans tal vid Gustav Adolfs-minnets firande 1892 och vid Uppsala studentkårs minnesfest över Uppsala möte 1893. Även vid universitetets sommarkurser med-
