34
gjord insats inom den historiska forskningen, som kan sägas vara mera vägande än någon annan, så är det bibringandet av en ny uppfattning på detta område.
Den svenska historieskrivningen och den populära historiska uppfattningen hade sedan länge, under intryck av Sveriges fortgående utrikespolitiska nederlag och därav följande isolering från den »stora» politiken, vant sig att i vår »storhetstid» se en visserligen lysande men kort, i grunden omotiverad och ur allmän historisk synpunkt värdelös episod. Det var ett famlande efter skenet, ett skattande åt krigslystnadens och äventyrsbegärets lockelser och ett försummande av de inre, närliggande uppgifterna, som hämnat sig på vår följande utveckling. Särskilt tedde sig Sveriges strävanden och kamp i öster som en spärritt mot en naturnödvändig utvecklings gång; Ryssland måste fram till haven, och det var en fåfäng och onyttig kamp att söka hindra detta. Särskilt var Karl XII för denna åskådning en förargelseklippa. Typisk för denna uppfattning är Anders Fryxell, vilkens i många generationer allmänt lästa berättelser nog mer än något annat inplantat ett dylikt betraktelsesätt hos den svenska allmänheten.
Även Hjärne har tydligen i yngre år varit behärskad av liknande åskådningssätt. I Historiska föreningen uppställde och bevisade han en gång
