ned i sekellångt barbari huvudsakligen genom det katolska Europas avund och tvedräkt».
Ett annat föremål för Hjärnes livliga intresse och djupgående studier var Englands historia. I dess samhällsskick, behandlat bl. a. i den briljanta uppsatsen Englands parlamentarism (1894), såg han en pendant till det svenska, med dess orubbade tradition av på en gång aktning för lag och folkfrihet. Det brittiska världsrikets historia och problem har han också skärskådat i en rad artiklar, bl. a. tillkomna i samband med boerkriget (1899—1900).
Ett i sitt slag märkligt vittnesbörd om mångsidigheten av Hjärnes historiska lärdom är en otryckt, egentligen som provårsavhandling tillkommen skrift om Comenius (1880), utmärkt av en sällsynt fin karakteriseringskonst och förmåga att träffande bedöma den framstående pedagogiske författarens kulturgärning.
Bland de märkligaste av Hjärnes under senare tid utgivna historiska arbeten är den ursprungligen som föreläsningar vid Göteborgs högskola tillkomna samlingen Revolutionen och Napoleon (1911). Den utgör ingalunda någon fortlöpande skildring av händelsernas gång, vilken i allmänhet förutsättes som bekant för läsaren, utan avser att framhålla vissa förut mindre uppmärksammade sidor och huvudproblem, sådana de te sig i den moderna historiska kritikens ljus. Från
