46
riska innebörd (1913), Det västerländska statssystemets uppkomst (1916), Skandinaviska och ryska koloniföretag utom Europa (1916) samt Nya problem för världshistorisk framställning (1921). Hans styrka i vida överblickar och synteser kom här i hög grad till sin rätt, särskilt i den sista, som med rätta kallats hans »vetenskapliga testamente», och som i förtätad form ger en inför den senaste tidens väldiga omstörtningar gjord sammanfattning av de åskådningar, som under ett liv av oavbruten tanke- och forskarmöda hos honom mognat.
* * *
Hjärne var icke endast den universelle
historikern, han var också, och kanske i främsta
rummet, den historiske tänkaren. Ur
den mångfald av omdömen, reflexioner och
kombinationer, varav hans skrifter äro uppfyllda,
framlyser en historisk åskådning av stort djup
och utpräglad originalitet.
Historiens uppgift ansåg Hjärne vara densamma som Ranke angav för henne: att visa, »wie es eigentlich gewesen ist». Hon är visserligen en »magistra vite», men »hon är det endast i samma mening som livet självt kan sägas uppfostra till sitt eget bruk», i det hon ger oss möjlighet att utsträcka vår erfarenhet och de lärdomar den ger oss i positiv eller negativ riktning
