historia i Nordisk Familjebok samt i några mindre uppsatser: Kinas störste kejsare (1906), d. v. s. den på 600-talet regerande Tai-tsong, vilken jämföres med Justinianus och Karl den store, samt Några fornjapanska riksminnen (1921). Härtill kunna läggas ett par för Svenska akademiens handlingar avsedda, icke fullbordade minnesteckningar, den ena över sjöfararen och skildraren av Japan på 1600-talet Olof Willman, den andra över Carl Peter Thunberg, den såsom »Japans Linné» kände botanisten och forskningsresanden i slutet av 1700-talet. Hjärnes stora beläsenhet inom utomeuropeiska länders litteratur kom också till synes i hans högtidstal vid utdelningen av Nobelpriset åt Tagore (1913), ett vittnesbörd om djup sympati och ett exempel på mer än vanligt inträngande psykologisk analys. En liknande varm ton möter också i hans vackra minnesord över Japans amerikanske profet (1904), författaren Lafcadio Hearn, mannen med det varma hjärtat, »som klappade för en i våra ögon nästan fantastiskt utvecklad odlings vittnesbörd om fromhet, hjältemod och självuppoffring».
Sedan Hjärne efter Hans Hildebrands död övertagit utgivarskapet av den Pflugk-Harttungska världshistoriens svenska upplaga, fick han användning för sin penna i författandet av inledningar till verkets olika delar: Medeltidens histo-
