48
ständigt närvarande känsla av sammanhanget mellan nuet och det förflutna var det väl som mer än något annat förlänade åt Hjärnes framställning den prägel av aktualitet, friskhet och levande liv, varigenom den så grundväsentligt skiljer sig ifrån äldre svensk historieskrivning.
Men av detta sammanhang mellan historia och nutidspolitik följer också, att det historiska åskådningssättet i viss mån blir bundet vid det politiska, vid samtidens föreställningar, och sålunda är underkastat dessas öde att tid efter annan skifta och förnyas. Insikten om denna de historiska åskådningssättens relativism alstrade hos Hjärne en ofta synnerligen radikal skepsis gentemot äldre och samtida uppfattningar, som varit rättesnören för det historiska bedömandet. I själva verket bestod hans verksamhet som historiker till icke ringa del i mer eller mindre öppet framträdande polemik mot gängse doktriner och schablonmässiga värdesättningar, om han också å andra sidan förhöll sig lika kritisk mot varjehanda ytliga och gottköpsartade »omvärderingar av alla värden».
I första hand trädde Hjärne i medveten motsats till romantikens förskönande och i grunden overkliga historieuppfattning. Han ställer sig sålunda skeptisk mot själva patriotismen såsom drivkraft i historien. »Fosterlandskärleken är en fin, ömtålig planta, som tarvar en synnerligen
