Sida:Jacobson Harald Hjärne 1922.djvu/51

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
49

gynnsam och väl förberedd jordmån, en aristokratisk praktväxt, som blommar någon gång i enstaka exemplar, när staterna och folken uppnått sina krafters fulla jämvikt och hälsa.» Athen under perserkrigen, Rom i Hannibalskriget, Nederländerna under frigörelsekampen mot Spanien, Sverige under Gustav Vasas och Gustav Adolfs dagar — alla dessa historiska exempel visa sig vid närmare granskning vara vittnesbörd om, hurusom svaghet, försagdhet och motspänstighet även i de stora avgörandena göra sig gällande. Att Gustav Vasa var en härskare, som menade allvar med Sveriges rike, kan ingen bestrida, men i hans brev möter man mycket litet, som erinrar om »den asketiska patriotismen». Han lovar bönderna bättre köp på »sill, salt och humle», om de erlägga sina krigsgälder, och han stärker frälsets rusttjänst genom att giva det en rundlig andel i det stora kyrkorovet. All hjältedyrkan var därför Hjärne fullständigt främmande. Icke med »omöjliga helgon» eller »fabelaktiga övermänniskor» utan med »ofullkomliga människor» har historikern att skaffa. Typisk är i detta hänseende Hjärnes nyktra teckning av Napoleon liksom även hans ironiserande över senare tiders tyska Bismarckskult.

Ett annat ävenledes från romantiken härstammande begrepp, vars allmängiltighet Hjärne ej ville erkänna, var nationalismen. Nationalitets-

Märkesmännen XIII.4