74
efter dess olika klasser i stället för att gå vertikalt från ovan till nedan.» Ett socialistiskt parti är ett sådant fördärvligt klassparti, som förkunnar »sammanblandningen av klassintressen och statsordning». Det bör därför kraftigt bekämpas av »envar som håller på en sund politisk utveckling». Men det får inte »brännmärkas som den patenterade samhällsfienden… En stark statsmakt känner inga andra fiender än brottslingar». Det verkliga botemedlet emot dess förmenta faror består i att »taga kunderna från socialismen genom en reell behandling och en verklig politisk uppfostran, ej genom förmaningar och skrapor utan i samarbete med övriga medborgare för det helas välfärd». Att fråntaga arbetarna det vapen, som deras fackföreningar utgöra, är att »döma dem till underlägsenhet och beroende på förhand». Att tro sig kunna återgå till gamla goda tiders patriarkalism är en illusion, i stället böra arbetsgivarna utbilda och fullborda sin egen organisation. Så vinnes den »likställighet i klasskampen», varåt den moderna utvecklingen syftar.
Det föll sig efter dessa händelser naturligt, att Hjärne även vid nyvalen till andra kammaren 1899 uppsattes som vänsterns kandidat. Han prononcerade sig nu öppet som på en gång liberal och försvarsvän och förklarade sig beredd att medverka till bildandet av ett starkt
