84
spejarblick riktad. Med Östeuropas kriser hade Sveriges försvar det djupaste sammanhang.
Hjärne hade vuxit upp under intryck av den äldre liberalismens sorg över Finlands förlust och rysshat, men han hade också en tid delat en något senare generations mera optimistiska tro, att en fredlig utjämning av motsatsen mellan Ryssland och dess grannar vore möjlig. Från båda dessa stämningar gjorde han sig emellertid fullständigt fri. Mot det ryska folket såsom sådant hyste han, som han ofta betonade, intet hat, han underhöll gärna förbindelser med särskilt ryska vetenskapsmän, och han betonade ofta vikten av att undvika alla anledningar till uppenbar missämja med Ryssland. Men från sin optimism beträffande Ryssland blev han grundligt botad, sedan han genom studiet av dess historia och nutidspolitik lärt känna den ryska statens och politikens verkliga väsen. Några korrespondenser till svenska tidningar, som Hjärne skrev från Moskva under det oroliga året 1882 (tryckta i Östeuropas kriser och Sveriges försvar) vittna om en beundransvärt klarsynt blick för de krafter och stämningar, som rörde sig inom det ryska samhället. Ryssland var — sådan var den övertygelse Hjärne både då och mången gång senare utvecklade — till följd av sin inneboende anarki, sitt ohämmade erövrings- och maktbegär, sina panslavistiska världsfrälsardrömmar och sitt
