Sida:Jakob.djvu/160

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

158

plågade henne med några frågor. Hennes ungdoms svärmeri för honom började åter ungefär som för en vacker docka; — den andre var synden, mörk och oemotståndlig.

Det var Törres Wold, som hade satt affären i gång och inrättat den i enlighet med sin plan. Herr Jessen hade ämnat dela sig mellan sin affär och sin talang, som han nu med ganska stor säkerhet trodde sig ha funnit i literaturen. Det var nu hans afsikt att genom att läsa högt goda, berömda värser för sin hustru utbilda sin smak och sitt öra och sålunda uppodla den talang, som beklagligtvis så länge hade legat ofruktbart hos honom.

Men innan han viste ordet af var hans lilla hem en samlingsplats för ungdom och glädje. Man roade sig, men man brydde sig ej om literaturen, det var ingen jordmån för talangen.

Han beklagade sig för sin hustru, och ett par dagar senare sade Törres Wold händelsevis:

— Vet du Jessen, det förvånar mig att du, som har så många högre intressen, kan nöja dig med sällskap, där det bara skämtas och äts.

— Hvem säger att jag är nöjd därmed? — svarade herr Jessen bittert och strök sig öfver pannan.

- Men kära du, det skall väl vara du, som anger tonen. Du borde hitta på någonting, som kunde höja oss andra.

— Anton läser så vackert, — sade fru Jessen utan att se upp från sitt arbete.

— Läser? Hvad då? — frågade Törres öfverraskad.