Sida:Jakob.djvu/161

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
159

— Isynnerhet vers.

— Åh, hvarför skulle du säga det? — inföll Jessen förtrytsamt.

Men Törres gaf honom ingen fred, innan han hade förmått honom att läsa en profbit. Och ännu samma kväll måste han läsa upp hela „Terje Vigen“ för en beundrande åhörarekrets. Och från den stunden använde herr Jessen hela sin tid till att skaffa sig en omväxlande repertoar; och om någon föreslog att man skulle samlas hos honom själf eller någon annan, var han genast färdig. Hans mor var förtjust öfver hans talang.

Sålunda förflöt våren i glädje och solsken, och lika säkert som månad följde på månad, lika precis återvände växlarne för att inlösas eller omsättas eller förvandlas på otaliga olika sätt.

Men herr Jessen saknade aldrig utvägar. Den första tillströmningen till den nya affären hade icke blott fylt hans böcker, utan äfven gifvit honom en kassa, som förslog både till det dyra hushållet och de första växlarne. Han utrustade sig med smak och utan att knussla till höst- och vintersäsongen.

Både sex månader och tolf månader och ännu tre månader därtill förgingo. Handelsresandena blefvo alt längre i synen och likväl kortare om näsan. Men det fans så många af dem. Man kunde alltid få hvad man ville; och krediten blef segare, ju mera man begagnade sig af den, tils bankodirektör Christensen plötsligt en dag gned sin näsa och sammankallade bankens direktion till sammanträde för slutna dörrar förstkommande lördag eftermiddag.