lan varorna, som voro uppstaplade på hyllorna, alldeles såsom änglarna i Jakobs dröm, tykte han.
Utan att kasta en blick på Cornelius Knudsens fönster, där gasen icke ens var tänd ännu, gick han modigt, men med klappande hjärta rakt in i den lysande butiken.
Han frågade efter husbonden, och ett fruntimmer af betjäningen, som just var sysselsatt med några kunder, öppnade disken för honom; hon trodde att han var skickad i något ärende. Törres följde den väg hon med handen anvisade honom, alldeles betagen af det som han såg, af doften och ljuset här inne i den värld, som han hade drömt om.
Dörren till kontoret stod öppen. Törres gick in. En fet herre med hatt på hufvudet stod och läste ett bref vid gaslågan. Törres frågade om det fans plats för en gosse.
Herrn vände sig förargad om, men då han fick sikte på Törres, slog han ut med armarne och sade:
— Det var då fan till pojke! ... Är han nu här också!
Törres var i ett nu ute genom dörren; det var den tjocke från i går, hans fiende. Ut genom butiken skyndade han och drog icke andan, förrän han hade hunnit ner på den smala gatan utanför Cornelius Knudsen, där det var mörkt och folktomt.
Nu var det nästan slut med hans mod, och dagen var snart förliden. Att skaffa sig nattkvarter för pengar i den dyra staden skulle bli hans sista utväg. Han hade varit så fast beslu-
