16
ten att genast finna någonting, om det ock vore huru obetydligt som hälst. Tänk om han igen skulle gå ner till hökaren?
Ett par gånger gick han af och an, medan han tänkte på den tjocke herrn, som väl måste vara den rike Brandt. Det kunde räcka länge tils han hade fått hämd på en sådan karl. Han stod emellertid och tittade in genom Knudsens fönster.
Plötsligt tog han mod till sig, gick uppför trappan och steg in.
I Knudsens långa butik var det icke så ljust, och det fans icke häller så mycket folk som hos Brandt. Törres beslöt att anförtro sitt ärende åt en söt liten fröken bakom disken; men i detsamma trädde en sirlig liten herre in, som Törres antog vara herrn i huset. Hans kläder voro både rutiga och strimmiga; han hade mörkt skägg, klipt i spets, och håret var tunt och slätt kammad framåt. Törres betraktade honom med vördnad och upprepade sin fråga om det inte fans plats för en gosse.
— En hurudan gosse? — frågade den fina herrn.
— En bodgosse, — svarade Törres.
— Ser ut såsom en vanlig dräng, — sade den fina herrn och gick rundt omkring Törres och mönstrade honom. Den lilla fröken var ytterligt skrattlysten.
Men Törres själf lät blicken irra öfver hela den mängd varor, som fans där. Huru mycket pengar månne de voro värda?
Den fina herrn fortsatte sin examen, egentligen för att roa damerna.
