Hoppa till innehållet

Sida:Jakob.djvu/184

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

182

barnen att lära dem att ärlighet varar längst. Ty det var ja als inte sant. Och var det inte att beröfva barnen en chance att komma fram i lifvet, då man tvingade dem att läsa och lära sig, och hos dem väkte aktning för kunskapen, medan man dolde för dem att vägen till samhällets höjder jämnades för den vinningslystne, som aldrig kände någon blygsel, och för den skenhelige, som icke blinkade.

Men inför den store mannen själf tego alla, och hela staden kröp för honom, då han till sommaren återvände från stortinget. Alla affärsmän, som under tiden hade funnit något ben att gnaga på, dolde omsorgsfullt sitt byte och infunno sig smilande vid den stora medborgerliga middag, som gafs på klubben till den hemkomne herr Wolds ära.

Det skulle också vara damer närvarande vid festen, och Törres skulle där få återse den vackra fru Steiner, som för några månader sedan hade kommit till staden.

Medan han klädde sig och tänkte på alla sina svarstal, smög sig oemotståndligt tanken på henne inpå honom och störde honom.

Han hade hört att hon hade kommit till staden för att utrymma sin atelier, som alla dessa år hade stått för hennes räkning, sälja alt och resa igen. Och det ansåg han ganska troligt, ty han hade i hufvudstaden hört att hennes man var ruinerad och antagligen icke längre skulle kunna underhålla henne.

Han kände att huru han än skulle väpna sig, så berodde alt af det sätt, hvarpå hon skulle taga emot honom. Ännu i detta ögonblick, sedan han