184
han hade emottagit dem, skulle han också förvalta dem, det var prästen säker på.
Törres hade svarat på alt detta med mycken värdighet. Han hade gjort så goda förstudier hos bankchefen och senare utbildat sig i stortinget, så att han kunde säga de tomaste ord och det faddaste smicker såsom en allvarlig man, hvilken menar det uppriktigt.
Fru Steiner satt långt nere vid bordet med en af sina forne kavaljerer. Hon kunde se hedersgästen hvarje gång han reste sig for att tala; hon hörde hvad han sade och hvad de andra sade åt honom. Och det var den bodpojke hon en gäng hade haft till sin disposition, och med hvilken hon hade drifvit.
Sedan den tiden hade hon själf haft många missräkningar. Hufvudstaden hade förändrats mycket, då hon kom tillbaka. Folk mindes jämt och nätt någonting om en skilsmässa och en skandal; men det fans alldeles nya och mycket värre historier, som nu fängslade sinnena. Hon kände att man betraktade henne med ett visst intresse; men likväl såsom en, som har slutfört sitt värf i lifvet; och då hennes man, som icke hade förbättrat sig det ringaste, icke längre, såsom han själf var nog skamlös att säga, hade råd att underhålla både en frånskild och en icke laglig hustru, hade hon återvändt till den lilla staden, olycklig och fullkomligt rådlös för framtiden.
Vacker var hon ännu och klädd såsom ingen annan i salen. Och medan den medborgerliga festen fortgick, och all beundran slösades på honom ensam, började fru Steiners ögon stråla, och hon
