— Såå? — svarade öfverläraren med en ytterst betänksam min. Han var en liten besynnerlig herre med ett par stora ögon, som ingen kunde bli klok på.
— Det är alldeles säkert att männens omåttlighet kommer att förstöra dem innan kort, — totalt!
Hon talade i den tvärsäkra Christianiatonen, som icke tålte några invändningar.
— Hvem har bevisat det, fru Steiner?
— Statistiken.
— Åh! — sade öfverläraren och strök sig öfver håret. — Det var en svår auktoritet.
— Men det fins också bra människor på andra sidan, — menade Gustaf Kröger. — Då hustrun sätter sig på tvären, kommer turen till tjänstekvinnan, säger Luther.
De andra skrattade, men Jolla Blom, som lyssnade uppmärksamt för att icke gå miste om ett enda ord, knykte Julie i sidan och sade halfhögt:
— Inte den riktiga; det är inte den riktiga.
— Jo, fröken! Mårten själf, som hvilar i Sachsens jord.
— Luther! — sade öfverläraren belåten och gnuggade sina händer. — Det är också en god auktoritet.
Fru Knudsen såg ner på sitt arbete, men tant Sofie, som hade kommit in igen, sade:
— Ja, det fins nog hustrur, som inte äro bättre värda.
— Nej se det kan ingen påstå, som känner
