Hoppa till innehållet

Sida:Jakob.djvu/29

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
27

— Jag skulle vilja säga åt många hustrur, som beklaga sig öfver männens otrohet, detsamma som Salomo sade åt mannen, som frågade hvad han skulle göra för att bli älskad. Salomo svarade bara ett enda ord, och det var: älska!

— Ja, kanske vi nu ha fått nog af både mat och visdom, — sade värden och reste sig från bordet.

— Mat ha vi väl fått tillräckligt, men Gud hjälpe oss med visdomen! — svarade öfverläraren och såg från den ena till den andra. Det var hans svaga sida att hålla sådana samtal i gång. — Månne den där historien om Salomo är faktisk?

Men tant Sofie hade redan gått ut i köket, mycket nöjd med sig själf; och de unga damerna slogo sina kloka hufvuden ihop. Fru Steiner och Julie skrattade åt Jolla Blom, som ville veta besked och ha förklaring öfver alt, för att icke gå miste om någonting af det obehagliga samtalet. Fru Knudsen satte sig igen vid sitt arbete, medan herrarne började spela schack nere vid kakelugnen.




IV.

Alt sedan den första dag Törres var hos Cornelius Knudsen tog han ur penningelådan.

Det var icke mera än tio öre, som han stack i fickan på eftermiddagen, medan herr Jessen tände gasen.

Dagen hade förflutit under arbete och under-