I.
Ett par mil ifrån kusten, där landet långsamt började höja sig emot fjällen, lågo här och där enstaka små gårdar, och flacka myrar sträkte sig svarta med säfkantade vattenputtar mellan sluttningarne, där ljungen växte bland stora stenar.
Vägen, som utgjordes af ett enda samvetsgrant hjulspår, bugtade sig fram mellan tufvor och stenar, såsom försiktiga hästar hade lunkat fram alt sedan den tid de gingo med klöfsadel, och ingen häst, än mindre någon människa, hade någonsin tänkt sig utom detta ena samvetsgranna hjulspår.
Längs vägen kom en lång, kraftfull bondgosse med rödt hår och fräknar. Han gick med det stora, skäggiga ansiktet vändt mot nordväst, mot hafvet, mot staden, rakt mot aftonsolens guld, som kastade ett rödaktigt skimmer öfver ljungen, böljade i en bred strimma ner mot den låga västkusten och glittrade skarpt på den smala hafstran-
