Men han hade i alla fall tillräckligt förstånd att icke förråda sina tankar. Julie Kröger var redan ett svindlande högt mål. Alt hade hittils lyckats för honom. Hjälp hade han fått öfveralt; kanske detta skulle bli hans hämd öfver Kröger.
X.
Krögers bal mellan jul och nyår var af så gammalt ursprung, att den ännu kallades Brandtska julbalen. I forna tider hade lifvet i staden varit gladt, och i det förmögna Brandtska huset hade tjänstemän och hederliga borgare sjungit gamla visor och svängt om med balklädda damer, sirligt, men tillika muntert och oförskräkt.
Julies mor hade egentligen varit den enda i släkten, som hade blifvit gripen af den stränga religiositeten, som bröt ut under de senare åren; och så länge hon rådde, hade det också legat en viss tyngd öfver den gamla familjebalen.
Men nu tog Gustaf Kröger revanche för det och för mycket annat, och de sista årens baler hade varit till stor sorg och föragelse för alla dem, som icke fingo vara med. Festen varade till långt in på natten, — ett riktigt Belzebubs gästabud för de bekymrade.
Redan förberedelserna för balen intresserade Kröger. Det var just i hans smak att vidmakthålla de gamla traditionerna. Så länge hans hustru lefde hade hon motsatt sig alla hans
