Sida:Jane Eyre (sv).djvu/149

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
143
jane eyre.

»Ja, nog är det bäst. Jag brukar alltid kläda om mig till aftnarna, då mr Rochester är här.»

Detta föreföll mig allt för ceremoniöst; men jag gick likväl in i mitt rum och med mrs Fairfax’s hjelp utbytte jag min svarta ylleklädning mot en af svart siden, den bästa och vackraste jag egde, med undantag af en utaf grått tyg af samma slag, men hvilken jag, enligt de begrepp om klädsel som jag fört med mig från Lowood, ansåg allt för elegant att nyttja utom vid riktigt högtidliga tillfällen.

»Nu fattas det endast en brosch», sade mrs Fairfax.

Jag hade ett litet smycke af perlor, som miss Temple vid afskedet gifvit mig till ett minne af sig, och detta fäste jag på mig, hvarpå vi följdes åt ned. Så ovan som jag var vid främmande personer, föreföll det mig nästan som en examen, att på detta formliga sätt infinna mig hos mr Rochester. Jag lät mrs Fairfax gå före mig genom matsalen och höll mig helt skygg bakom henne under det vi gingo genom detta rum; hon vek undan draperiet, som nu var nedfäldt, och jag befann mig i det präktiga rummet der innanför.

Två vaxljus stodo tända på bordet, och två på spiselkanten; på golfvet framför den flammande eldbrasan låg Pilot, och på knä bredvid honom låg Adèle. På en af hvilsofforna hade mr Rochester intagit en halfliggande ställning, med foten hvilande på en dyna. Hans blickar voro fästa på Adèle och hunden. Eldskenet föll klart på hans ansigte, och jag igenkände genast min resande med de skarpt tecknade gagatsvarta ögonbrynen, den höga och breda pannan, som blef ännu högre genom det svarta hårets egna läggning; näsan, mera anmärkningsvärd för den karakter, som den förlänade det hela, än för dess skönhet; de vidgade näsborrarna, som tycktes antyda ett koleriskt temperament, och det hårda, ja, det omisskänneligt hårda draget kring munnen och hakan. Hans gestalt, som nu ej doldes af kappan, tycktes mig vara i fullkomlig öfverensstämmelse med uttrycket af hans anletsdrag; förmodligen var det en förträfflig kroppsbygnad i atletisk bemärkelse — högbröstad och smidig, ehuru hvarken högväxt eller utmärkt af något synnerligt behag.

Mr Rochester måste nödvändigt ha märkt att mrs Fairfax och jag trädde in i rummet; men det tycktes som om