Sida:Jane Eyre (sv).djvu/176

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
170
jane eyre.

värme. Han trodde sjelf att han utgjorde hennes afgud; han inbillade sig, som han sjelf sade, att hon föredrog hans starka atletiska växt framför en Apollo Belvederes smidiga och behagfulla gestalt.

»Och, miss Eyre», fortfor han, »jag kände mig så smickrad af det företräde den Galliska sylfiden lemnade sin engelska gnom, att jag inlogerade henne i ett hotell, gaf henne en fullständig uppsättning, bestående af betjening, ekipage, kaschmirsschalar, diamanter, spetsar etc. Med ett ord, jag började på vedertaget sätt att ruinera mig, lik hvarje annan ung narr. Jag hade inte, såsom det synes, ens nog mycket originalitet att trampa en ny väg till skam och undergång, utan trådde den gamla stråten med en enfaldig noggranhet att icke en tum afvika från den utstakade banan. Jag hade alla narrars gemensamma öde, och förtjenade det äfven. Då jag händelsevis kom att besöka Céline en afton, då hon inte väntade mig, fann jag henne ute; men som det var en varm och behaglig afton och jag var trött af att ströfva kring Paris’ gator, slog jag mig ned i hennes boudoir, lycklig att inandas den luft som hennes närvaro för kort stund sedan hade helgat. Men nej — jag öfverdrifver; jag trodde aldrig att hon egde några helgande dygder; snarare var det någon angenäm vällukt af mysk och ambra, som hon lemnat efter sig, än någon doft af helighet. Jag var nära att qväfvas af lukten från torkade rosor och i rummet utstänkta parfymer, då jag kom på den tanken att öppna fönstret och träda ut på balkongen. Månen och gaslamporna spredo ett gemensamt sken, och vädret var mycket lugnt och klart. Balkongen var försedd med ett par stolar; jag satte mig ned, tog upp en cigarr — jag vill äfven taga mig en nu, i fall ni tillåter det.»

Här följde en paus, som upptogs af cigarrens framtagande och tändning; sedan han utblåst ett moln af Havannadoft i den kyliga aftonluften, fortfor han:

»Jag var den tiden äfven älskare af franska konfekter och ’bonbons’, och så satt jag der och knaprade på mitt sockrade choklad och rökte min cigarr, med blicken följande de eleganta ekipager, som rullade utefter den fashionabla gatan mot ett strax bredvid beläget teaterhus, då jag helt plötsligt i en präktig, af ett par vackra fullblodshästar