Sida:Jane Eyre (sv).djvu/211

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
205
jane eyre.

att mr Rochester tydligen föredrar henne framför någon af de andra damerna.»

»Ja, det ser så ut: utan tvifvel beundrar han henne.»

»Liksom hon honom», tillade jag; »se hur hon lutar sitt hufvud emot honom, liksom inbegripen i ett förtroligt samtal. Jag skulle bra gerna vilja se hennes ansigte; jag har ännu inte fått se en skymt deraf.»

»Ni får se henne i afton», svarade mrs Fairfax. »Jag kom händelsevis att nämna för mr Rochester hur mycket Adèle längtade att få bli införd i sällskapet, och då sade han: ’Ja, det är sant; låt henne komma ned i förmaket i afton, och bed miss Eyre vara god och följa henne.’»

»Ja — det sade han bara af höflighet: jag behöfver inte gå ned, det är jag öfvertygad om.»

»Jo, jag anmärkte just, att som ni är ovan vid stora sällskap, trodde jag att ni helst skulle se att få slippa visa er inför en så lysande societet — allesammans främlingar; men då svarade han på sitt vanliga häftiga sätt: ’Prat! I fall hon gör invändningar, så helsa henne att det är min särskilda önskan; och om hon gör motstånd, så säg henne att jag sjelf kommer och hemtar henne, hon må vilja eller inte.’»

»Åh, så mycket besvär vill jag visst inte förorsaka honom», svarade jag. »Jag skall gå dit ned, efter jag inte slipper för bättre pris; men nog gör jag det bra ogerna. Kommer ni inte dit ned, mrs Fairfax?»

»Nej, jag ursäktade mig, och han antog min ursäkt. Jag skall säga er hur ni skall bära er åt för att undvika obehaget af en formlig presentation, hvilket är det värsta af alltsammans. Ni bör gå in i förmaket, medan det är tomt, innan damerna stigit från middagsbordet; tag er sedan en plats i någon undanskymd vrå, der ni helst vill. Ni behöfver inte stanna länge efter sedan herrarne kommit in, så vida det inte roar er; bara så mycket att mr Rochester ser att ni är der — sedan kan ni smyga er bort, utan att någon behöfver märka er.»

»Tror ni att de främmande komma att stanna här länge?»

»Kanhända två eller tre veckor; längre blir det bestämdt inte. Sir George Lynn, som nyligen blifvit vald till ledamot för Millcotte, måste efter påskferiernas slut resa