Sida:Jane Eyre (sv).djvu/234

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
228
jane eyre.

att tadla och fördöma hvarken honom eller miss Ingram för det de handlade i öfverensstämmelse med de idéer och grundsatser, som otvifvelaktigt blifvit alltifrån barndomen hos dem inplantade. Hela deras klass hyllade samma principer; de måtte väl således hafva sina grunder derför; ehuru jag ej var i stånd att fatta dem. Det föreföll mig som om jag, ifall jag varit en gentleman lik honom, endast skulle velat välja mig en sådan maka, som jag af hjertat kunde älska; men sjelfva påtagligheten i den fördel för hans egen lycka, som ett sådant handlingssätt skulle beredt honom, öfvertygade mig att det måste finnas bindande skäl deremot, om hvilka jag var alldeles okunnig: ty i annat fall kände jag mig öfvertygad att hela verlden skulle handlat såsom jag.

Men i detta, liksom i alla andra afseenden, hade jag blifvit allt mera undseende med min husbonde: jag glömde alla hans fel, för hvilka jag en tid haft en så skarp blick. Jag hade förut försökt att från alla sidor studera hans karakter; att taga den onda med den goda och, efter ett noga afvägande af dem båda, bilda mig ett rättvist omdöme om honom. Nu såg jag endast den goda. Den sarkasm, som förr sårat mig, den sträfhet, som förr skrämt mig, voro nu endast lika många pikanta kryddor på en utvald rätt: deras närvaro framkallade visserligen en något stickande känsla, men smaken skulle dem förutan förefallit mig nog fadd. Hvad åter angår det tvetydiga — dystra eller sorgsna, inbundna eller förtviflade — uttryck, som för en uppmärksam iakttagare då och då visade sig i hans blick och försvann, innan man hann mäta dess till en del afslöjade djup; — detta uttryck, som plägade fylla mig med fruktan och förskräckelse, som om jag vandrat på en vulkanisk mark och känt jorden plötsligt skälfva och öppna sig framför mig: detta uttryck såg jag ännu stundom och med klappande hjerta, men utan bäfvan. I stället för att sky denna fruktansvärda hemlighet, önskade jag nu att utforska den, och jag ansåg miss Ingram lycklig, emedan hon en dag kunde få skåda ned i denna afgrund, utforska dess hemligheter och undersöka dess natur.

Medan jag sålunda endast tänkte på min husbonde och hans tillkommande brud — såg endast dem, hörde blott deras samtal och ansåg dem ensamma värda någon