Sida:Jane Eyre (sv).djvu/252

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
246
jane eyre.

»Men inte med er?»

»Med mig spelade ni icke någon zigenerskas rol.»

»Hvilken rol spelade jag då? Min egen?»

»Nej; någon obeskriflig persons; med ett ord, jag tror att ni försökt utforska eller göra gäck af mig; ni har talat dårskaper, för att få mig att göra detsamma. Det var inte vackert gjordt af er, sir.»

»Förlåter ni mig, Jane?»

»Det kan jag inte säga, förrän jag öfvertänkt saken. Om jag vid närmare besinnande finner, att jag inte begått alltför stora dumheter, så skall jag försöka att förlåta er: men det var inte rätt gjordt.»

»Åh, ni har varit mycket återhållsam — mycket försigtig och förståndig.»

Jag drog mig mina ord till minnes och tyckte sjelf att jag i det hela taget varit det. Jag misstänkte under hela tiden en förklädnad. Jag visste att zigenerskor och spåqvinnor ej uttrycka sig så som denna föregifna gamla qvinna gjorde; dessutom hade jag märkt hennes förstälda röst och hennes bemödande att dölja sitt ansigte. Min gissning hade fallit på Grace Poole — denna lefvande gåta, denna alla hemligheters hemlighet, såsom jag ansåg henne; men jag hade aldrig kommit att tänka på mr Rochester.

»Nå», sade han, »hvad funderar ni på? Hvad betyder det der allvarliga leendet?»

»Det betyder öfverraskning och sjelflyckönskan. Jag förmodar att jag nu har er tillåtelse att få gå min väg?»

»Nej, vänta ett ögonblick, och säg mig hvad folket gör der inne i förmaket.»

»De tala väl om zigenerskan, kan jag tänka.»

»Sitt ned, sitt ned! — Låt mig höra hvad de sade om mig.»

»Det vore kanske bäst att jag inte dröjde längre, sir: klockan måste vara nära elfva. Men det var sant, vet ni af, mr Rochester, att det kom en främling hit, sedan ni reste bort i morse?»

»En främling! — Hvem kunde det vara? Jag väntar ingen. Har han rest?»

»Nej, han sade att han kände er sedan lång tid tillbaka, och att han vågade taga sig friheten att slå sig ned här till det ni kom hem.»