alldeles svarta under omhängena kring den stora, gamla sängen, samt på ett besynnerligt sätt darra öfver dörrarna till ett stort, midt emot liggande kabinett, hvarpå, i tolf afdelade fält och liksom i hvar sin ram, hufvudena af de tolf apostlarne sutto i grofva afbildningar, med ett elfenbenskrusifix och en döende Kristus höjande sig öfver dem allesamman.
Allt efter som dagrarna och skuggorna förändrades genom ljusets flämtande, var det än den skäggige läkaren Lukas, som lutade sitt hufvud, eller Johannes’ långa hår som hviftade, eller ock Judas’ djefvulska anlete, som tycktes växa ut ur panelen, antaga lif och hota med en uppenbarelse af erkeförrädaren — Satan sjelf — i hans tjenares person,
Midt under allt detta måste jag äfven lyssna, lika väl som se — lyssna efter rörelserna hos vilddjuret eller den onda anden der inne i dess kula. Efter mr Rochesters besök tycktes den dock vara bunden, liksom genom en förtrollning: under hela natten hörde jag endast tre ljud med långa mellanskof — ett steg, ett knarrande, ett ögonblickligt förnyande af det snörflande, hundlika lätet och en djup, mensklig suck.
Dessutom plågades jag äfven af mina tankar. Hvad var väl detta för ett brott, som sålunda lefde förkroppsligadt i denna annars tysta och stilla boning och som dess egare hvarken kunde fördrifva eller dämpa? — Hvad var det väl för hemlighet, som bröt ut, än i eld och än i blod, under nattens tystnad och mörker? Hvad för en varelse var det väl, som, maskerad till en vanlig qvinnas anlete och gestalt, utstötte ett läte, som än liknade en hånskrattande demons och än en efter lik sökande roffogels skri?
Och denne man, öfver hvilken jag lutade mig — denne till utseendet så vanliga, stillsamma främling — huru hade han blifvit invecklad i denna hemska och hemlighetsfulla väfnad? Och hvarföre hade furien störtat störtat sig öfver honom? Hvad förmådde honom att på denna opassande tid, då han borde legat i sin säng, besöka denna del af huset? Jag hade hört mr Rochester anvisa honom ett rum der nere — hvad förde honom då hit? Ock hvarföre var han så undergifven under det våld eller det förräderi, för hvilket han blifvit ett offer? Hvarföre underkastade han sig så
