Sida:Jane Eyre (sv).djvu/302

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
28
jane eyre.

jag hämnades: att du skulle bli adopterad af din farbror och komma i åtnjutande af rikedom och välmåga, var något, som jag inte kunde uthärda. Jag skref till honom, att det gjorde mig ondt att jag måste tillintetgöra hans förhoppningar, men Jane Eyre var död; hon hade dött af typhus i skolan i Lowood. Gör nu som du behagar: skrif och vederlägg mig — afslöja mina ränkor för verlden, så snart du behagar. Jag tror du blifvit född för att pina mig: äfven min sista stund förbittras genom minnet af en gerning, hvilken jag, om du inte varit till, aldrig blifvit frestad att begå.»

»Om ni bara kunde förmå er att glömma det framfarna, tant, och att se på mig med en vänlig och försonlig blick —»

»Du har en mycket elak karakter», sade hon, »och ända intill denna dag har jag inte kunnat blifva riktigt klok på dig. Hur du uti tio år tåligt och stilla kunnat fördraga hvarje behandling, för att sedermera, på det tionde året, med ens bryta ut i eld och lågor, det öfvergår verkligen mitt förstånd.»

»Min karakter är inte så elak, som ni tror: jag är häftig, men icke hämdgirig. Mången gång då jag var barn, hade jag känt mig lycklig, om det varit mig tillåtet att älska er; men ni ville det inte; och ännu i denna stund önskar jag af allt mitt hjerta att bli försonad med er; vill ni gifva mig en kyss, tant?»

Jag närmade min kind till hennes läppar, men hon vidrörde den ej. Hon sade att hon ej kunde andas, om jag på detta sätt lutade mig öfver sängen. Då jag lade henne tillbaka i sängen — ty jag hade lyft upp henne och stödde henne medan hon drack — tog jag hennes iskalla och fuktiga hand i min: de svaga fingrarna sökte att lösgöra sig, de slocknande ögonen undveko min blick.

»Älska då eller hata mig», sade jag; »i hvilket fall som helst skänker jag er min fullkomliga och frivilliga förlåtelse; bed nu Gud också skänka er sin, och far hädan i frid.»

Stackars olyckliga qvinna! nu var det för sent för henne att försöka ändra sina tänkesätt: i lifvet hade hon hatat mig, i döden måste hon ännu fortfara att hata mig.

Sjuksköterskan inträdde nu, åtföljd af Bessie. Ännu