ohyggliga minnena och hågkomsterna af Thornfield Hall — denna förbannade plats — detta Achans tält — detta hemska grafhvalf, der döden i sin rysligaste skepnad framträder i lefvande gestalt — detta trånga stenhelvete, med dess enda verkliga onda ande, som dock ensam öfvergår en legion af dem vi föreställa oss. Jane, du skall inte stanna här, och inte jag heller. Jag gjorde orätt i att någonsin låta dig komma till Thornfield Hall, då jag visste huru det var hemsökt. Innan jag någonsin såg dig, befalde jag att man för dig skulle dölja all kännedom om hvad som utgjorde detta ställes förbannelse, endast och allenast af den anledning, att jag fruktade att Adèle aldrig skulle få någon guvernant att dröja här, i fall hon visste tillsammans med hvilken hon var inlogerad; och mina planer tilläto mig inte att föra den vansinniga annorstädes — ehuru jag har ett gammalt herresäte, Ferndean Manor, ännu mera aflägset och doldt än det här, der jag tryggt nog kunnat hysa in henne, så vida inte åtskilliga samvetsbetänkligheter rörande ställets osunda läge, midt i en skog, förmått mig att afstå derifrån. Dessa fuktiga murar skulle sannolikt ganska snart ha befriat mig från min börda; men hvarje skurk har sin last, och min består inte i någon fallenhet för att indirekt mörda någon, äfven den jag mest hatar.
»Att för dig dölja den vansinnigas granskap, var emellertid ungefär detsamma som att hölja ett barn i en kappa och lägga det i närheten af ett Upasträd: denna demons granskap är förgiftadt och har alltid varit det. Men jag skall stänga till Thornfield Hall; jag skall låta spika igen hufvudingången och slå bräder för fönstren i nedra våningarna; jag skall ge Grace Poole två hundra pund om året, för att bo här med min hustru, såsom du kallar den der förfärliga hexan. Grace gör mycket för penningar, och dessutom skall hon få sin son, som är uppsyningsman vid Grimsby hospital, att hålla henne sällskap och bistå henne vid svårare utbrott, då min hustru af sin inre kallelse känner sig uppmanad att bränna folk om nätterna i deras sängar, att sarga dem med knifvar, sönderslita deras kött med sina tänder, och så vidare.»
»Sir», afbröt jag honom; »ni är obeveklig mot denna olyckliga qvinna: ni talar om henne med hat — med
