hämdlysten afsky. Det är grymt; ty hon kan ju inte rå för att hon är vansinnig.»
»Jane, min lilla älskling (jag vill kalla dig så, ty du är det), du vet inte hvad du talar om; du misskänner mig ännu en gång: det är inte derföre att hon är vansinnig, som jag hatar henne. Om du vore det, skulle jag aldrig falla på den tanken att hata dig.»
»Åh jo, det gjorde ni nog, sir.»
»I fall du kan tro något sådant, så misstager du dig och känner ingenting om mig eller om det slags kärlek, hvaraf jag är mäktig. Hvarje grand af din varelse är mig lika dyrbar som min egen: i plåga och sjukdom skulle den vara mig lika kär. Din själ är min skatt, och äfven om den vore förvirrad, skulle jag likväl anse den för min skatt: om du rasade, skulle ingen tvångströja, utan endast mina armar omsluta dig; — din omfamning, äfven om det vore i raseri, skulle alltid ega behag för mig, och om du rusade på mig lika vildt som qvinnan der uppe gjorde i morse, skulle jag mottaga dig i mina armar och der hålla dig med lika mycken ömhet som afvärjande styrka. Jag skulle inte skygga tillbaka för dig med vämjelse, såsom jag gjorde för henne; i dina lugna ögonblick skulle du inte ha någon annan vaktare eller sköterska än mig; och jag skulle hänga öfver dig med oförtröttad ömhet, äfven om jag aldrig erhölle något leende till belöning; och jag skulle aldrig tröttna att se in i dina ögon, äfven om de aldrig hade någon blick af ömhet eller igenkännande för mig. — Men hvarföre fortsätter jag denna tanke? Jag talade om att föra dig från Thornfield. Du vet att allt är i ordning för afresan: i morgon skall du lemna denna bostad. Jag ber dig endast om att tillbringa ännu en enda natt under detta tak, Jane; och sedan ett evigt farväl åt allt dess elände och alla dess fasor! Jag har utsett en tillflyktsort, der man kan vara i skydd för alla förhatliga minnen, från allt ovälkommet intrång — äfven från sqvaller och förtal.»
»Tag då Adèle med er, sir», inföll jag; »hon skall bli er ett angenämt sällskap.»
»Hvad menar du, Jane? Jag sade ju att jag ämnar skicka Adèle i en skola; och hvad skulle jag väl med ett barns sällskap? och det dessutom inte mitt eget barn — utan en fransk dansös’ bastard. Hvarföre bråkar du med
