Sida:Jane Eyre (sv).djvu/444

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
170
jane eyre.

Emellertid hade en månad förflutit. Diana och Mary voro i begrepp att lemna Moor-House och att återvända till det helt olika lif och sceneri, som väntade dem såsom guvernanter i en stor och yppig syd-engelsk stad, der de begge hade plats i familjer, hvilkas högdragna medlemmar ansågo dem såsom blott tjenstehjon, icke hade begrepp om deras ädla egenskaper, och värderade deras talanger på samma sätt som de uppskattade dugligheten hos en kock eller smaken hos en kammarjungfru. Mr S:t John hade icke yttrat något om den befattning han lofvat förskaffa mig, men nu blef det nödvändigt för mig att få något slags anställning. En morgon då jag var ensam tillsammans med honom i förmaket, dristade jag mig att närma mig fönstersmygen — hvilken hans skrifbord helgade till ett slags arbetsrum — och var i begrepp att tala honom till, ehuru jag inte rätt visste huru jag skulle inleda samtalet — ty det är alltid svårt att gå sådana slutna naturer som hans in på lifvet — då han sparade mig detta bryderi, i det han sjelf öppnade vårt samtal.

Han såg upp, då jag kom fram till honom, och yttrade: »Ni har en fråga att göra mig?»

»Ja, jag önskade få veta, om ni hört af någon passande tjenst för mig.»

»För tre veckor sedan hade jag en plan, men då jag fann att ni var både lycklig och nyttig här, och då dessutom mina systrar hade särdeles nöje af ert sällskap, ville jag inte störa er trefnad, förr än deras afresa från Marsh-End skulle göra äfven eder affärd nödvändig.»

»Och nu skola de resa om tre dagar.»

»Ja, och när de fara, återvänder jag till Mortons prestgård: Hanna följer med mig, och då stänga vi huset här.»

Jag teg några minuter, i förmodan att han skulle fortsätta enligt det uppslag han sjelf gifvit, men han tycktes nu ha kommit in på en annan tankegång, alldeles främmande för mig och mina angelägenheter. Jag blef derföre tvungen att ånyo upptaga ett ämne, hvilket till följd af omständigheterna var af särdeles vigt för mig att snart få afgjordt.

»Hvad var det för befattning ni hade i sigte, mr Rivers? Jag hoppas att detta uppskof inte förökat svårigheterna att skaffa mig den.»