Sida:Jane Eyre (sv).djvu/454

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
180
jane eyre.

blicka tillbaka på det förgångna, och att endast tänka på ert närvarande kall.»

»Detta är just hvad jag sjelf beslutit», svarade jag. S:t John fortfor:

»Det är ett tungt göra att hålla känslorna i tygeln och att motarbeta sin egen håg, men att man kan lyckas deri, det vet jag af egen erfarenhet. Gud har till en viss grad gifvit oss makten att bestämma vårt öde, och då vår kraft synes behöfva ett stöd, som den inte kan få — då vår vilja trånar efter en väg, som vi inte få följa — behöfva vi hvarken dö af kraftlöshet eller stå stilla i förtviflan, utan endast söka en annan föda för själen, lika stark och kanske renare än den vi längtade att smaka, samt bana oss en ny väg i stället för den som är spärrad för oss.

»För ett år sedan kände jag mig outsägligt olycklig, emedan jag ansåg att jag misstagit mig om min lefnads kallelse, då jag ingick i det andliga ståndet: dess enformiga verksamhet plågade mig till döds. Jag brann af begär efter ett mera verksamt lif; min längtan stod till författarebanan, jag ville bli konstnär, literatör, talare — allt annat hellre än prest, och en politikers, en krigares, en äregirig och hersklysten verldsmenniskas hjerta slog under min prestrock. Jag ansåg mitt lif så odrägligt, att jag antingen måste finna ett nytt uppslag deri, eller också dö. Efter en tid af vilda strider och af dystra skuggor i mitt inre, sken solen fram, och det blef bättre med mig; jag kände en högre makts bistånd; de tryckande bojor, som fängslat min varelse, föllo af, min själ återvann sin styrka, slog ut sina vingar och lyfte sig till högre rymder. Jag fann att himmelens herre hade en kallelse äfven för mig, för hvars rätta fullbordande fordrades kraft och mod samt tankens och ordets makt — med ett ord, alla en krigares, statsmans och vältalares bästa gåfvor: ty alla dessa böra finnas hos missionären.

»Jag beslöt att bli missionär. Från det ögonblick, jag fattade detta beslut, var min sinnesförfattning helt och hållet förändrad: den förra förstämningen var försvunnen, mina själsförmögenheter fingo ny spänstighet, och af hela denna obehagliga period i min lefnad qvarstod nu endast minnet. Min far motsatte sig visserligen denna plan, men nu sedan han är död, har jag intet allvarsammare hinder