tid. Hennes uppförande der måtte ha varit ganska tillfredsställande, emedan hon från att vara lärjunge blef lärarinna, liksom ni sjelf — det är märkvärdigt huru många likheter det fins mellan hennes och edra öden —; derefter blef hon guvernant för en myndling till en viss mr Rochester.»
»Mr Rivers!» ropade jag, afbrytande honom.
»Jag anar edra känslor, men tillbakahåll dem ett ögonblick; jag har snart slutat min berättelse. Om mr Rochesters karakter känner jag ingenting; det enda jag vet är, att han friade till den unga flickan, och att det just vid vigseln upptäcktes att han redan förut hade en, ehuru vansinnig, hustru. Om hvad som sedan hände, kan jag blott göra lösa gissningar. Emellertid inträffade en tilldragelse, som föranledde efterforskningar efter guvernanten, och då upptäcktes det, att hon lemnat Thornfield Hall, utan att någon visste hvart hon tagit vägen. Alla efterspaningar ha varit fåfänga, oaktadt de sorgfälligaste bemödanden. Emellertid är det af stor vigt att hon anträffas, och annonser ha blifvit införda i alla landets tidningar. Jag sjelf har erhållit bref från en jurist, mr Briggs, som meddelar de notiser, jag nu gifvit er del af. Är inte detta en underlig historia?»
»Men säg mig», genmälde jag, »och då ni vet så mycket, vet ni säkert också detta — hvad har det blifvit af mr Rochester? Hvar och huru befinner han sig? Hvad har han för sig? Mår han väl?»
»Jag känner ingenting alls af det som rör mr Rochester. Det bref, som gifvit mig upplysning om flickans lefnadsförhållanden, innehåller ingenting annat om nämde herre, än berättelsen om det svekfulla och olagliga giftermålsförsök han tillåtit sig. Det vore snarare i sin ordning att ni frågade mig om den tilldragelse, som föranledde efterforskningarna efter guvernanten.»
»Har då ingen varit vid Thornfield Hall, eller träffat mr Rochester?»
»Ingen, som jag vet.»
»Har man skrifvit till honom då?»
»Det har man.»
»Hvad har han svarat? Hvar är hans bref?»
»Mr Briggs nämner att svaret på hans förfrågan inte
