Sida:Jane Eyre (sv).djvu/474

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
200
jane eyre.

»Det är likt henne, hon har så godt hjerta.»

»Ja.»

Åter uppstod en stunds tystnad: klockan slog åtta. Detta tycktes gifva hans tankar en annan riktning; han rätade upp sig och vände sig till mig.

»Lägg bort boken en stund och kom närmare hit till brasan.»

Ehuru jag icke kunde förstå hvad han ville, efterkom jag hans önskan.

»För en halftimme sedan», yttrade han, »nämde jag om min nyfikenhet att få höra fortsättningen af en historia, men vid närmare eftersinnande finner jag det bäst att jag tar berättarens roll och öfverlåter åhörarens åt er. Men innan jag börjar, vill jag underrätta er, att berättelsen kommer att låta helt alldaglig för edra öron; det händer dock stundom, att en hvardagshistoria får en viss prägel af nyhet, när den kommer från en ny berättares läppar. För öfrigt, vare sig att min historia är er okänd eller förut bekant, skall jag i alla fall vara kort.

»För tjugu år sedan blef en fattig landtprest — hans namn gör ingenting till saken — kär i en rik mans dotter; äfven hon höll honom kär och gifte sig med honom, trots hela slägtens föreställningar. Följden var den att hennes anhöriga inte mera ville kännas vid henne. Innan två år voro förflutna, voro de unga tu redan döda och jordade, sida vid sida, under samma grafsten. De efterlemnade en dotter, hvilken strax efter sin födelse blef föremål för det slags barmhertighet, som kännes lika kall, som den snödrifva i hvilken jag höll på att fastna i eftermiddags. Flickan kom i sina på mödernet rika slägtingars hus; hon blef uppfostrad hos en tant, hvars namn jag nu vill nämna: mrs Reed af Gateshead. Ni spritter till — hörde ni något buller? Förmodligen är det blott en råtta, som springer der inne i skolrummet; det var förr i tiden ett magasin, innan jag lät inreda det till sin nya bestämmelse, och magasiner äro vanligen hemsökta af råttor. — Men vidare! Mrs Reed hade hos sig den fader- och moderlösa i tio år, och huru flickan fann sig der, kan jag inte förtälja, emedan jag ingenting känner derom, men efter den tidens förlopp flyttades hon till ett annat ställe, som är er bekant, nemligen pensionen i Lowood, hvarest ni sjelf varit en rund