likväl en stor lyckans ynnest, och jag skulle från denna stund vara oberoende i ekonomiskt hänseende. För den, som gjort sådana erfarenheter som jag, var detta en skön och herrlig sak, och föreställningen härom kom mitt bröst att vidga sig och min uppsyn att ljusna.
»Nå, ändtligen ser ni något lifvad ut», yttrade mr Rivers; »jag började befara att Medusa blickat på er och förvandlat er till en sten. Kanske faller det er in att fråga, huru mycket ni fått ärfva?»
»Nå, huru mycket är det?»
»Ingenting att tala om, blott en småsak! Simpla tjugutusen pund.»
Ny orsak till förvirring! Jag hade på sin höjd tänkt på fyra till femtusen. Denna underrättelse bragte mig verkligen ur fattningen. S:t John, som jag aldrig förr hört skratta, skrattade nu.
»Sanningen att säga», utbrast han, »om ni begått ett mord, och jag underrättat er att ert brott blifvit upptäckt, kunde ni inte ha sett mera förskräckt ut.»
»Denna summa är för stor — här måtte något misstag ega rum.»
»Alldeles inte.»
»Kanske har ni sett miste; det kan stå 2000 och inte 20,000.»
»Det står skrifvet med bokstäfver, och inte med siffror, tjugutusen.»
Jag kände mig i samma författning som en person med vanlig matsmältningsförmåga, hvilken ensam sätter sig ned vid ett bord, der mat är uppdukad för hundrade. Mr Rivers steg nu upp och tog på sig sin öfverrock.
»Om det inte vore så svårt väder», sade han, »så skulle jag skicka hit Hanna för att hålla er sällskap, ty ni ser ut som om det vore betänkligt att lemna er allena; men Hanna, stackars gumma, kan inte arbeta sig genom snödrifvorna så som jag. Till följd häraf måste jag lemna er ensam med edra sorger. God natt!»
Han lyfte på dörrklinkan för att gå.
»Dröj ett ögonblick till!» ropade jag till honom.
»Hvad är det ni vill?»
»Det förundrar mig att mr Briggs skrifvit till er angående mig, och att det kunnat falla honom in att för
