Hans ord väckte min förvåning. »S:t John», sade jag, »det är bra obeskedligt af er att tala så. Jag är så nöjd med min ställning, som om jag vore en drottning, och nu söker ni inom mig väcka missnöje och oro. Hvad är ert syfte härmed?»
»Att låta de förmögenheter Gud gifvit er, och för hvilka ni en dag har att aflägga räkenskap, komma till gagns. På förhand bereder jag er på, att jag kommer att noga och sorgfälligt observera er. Fäst inte så mycken vigt vid det vanliga lifvet och dess nöjen! Låt inte verldsliga band få makt med er själ! Spar er kraft för ett värdigt föremål, och slösa inte bort den på småsaker! Hör ni mig, Jane?»
»Ja, på samma sätt som om ni talade ett för mig främmande tungomål. Jag känner inom mig att jag har rätt att vara lycklig, och jag vill bli det. Farväl!»
I sjelfva verket kände jag mig lycklig vid Moor-House och arbetade af hjertans lust. Så gjorde äfven Hanna. Det fägnade henne obeskrifligt att se huru glad jag var midt i det husliga bråket, med allting huller om buller, och huru jag kunde borsta och damma, skura och koka. Det var också otvifvelaktigt ett nöje att, efter den oreda, som man sjelf gjort ännu värre, så småningom få ordning och skick på allt. Redan förut hade jag rest in till S— för att köpa åtskilliga nya möbler. Mina kusiner hade gifvit mig öppen fullmakt att göra hvilka förändringar jag behagade, och vi hade gemensamt afsatt en summa till detta ändamål. Jag lät hvardagsrummet och sängkamrarna vara nästan i samma skick som förut, ty jag visste att Mary och Diana skulle mera tycka om de gamla borden och stolarna, än om nya, huru prydliga de än måtte vara. Dock var någon förändring nödvändig, för att vid deras hemkomst bereda dem den öfverraskning jag hade i sigte. Nya mattor och gardiner i smakfulla mönster, några omsorgsfullt valda prydnader af porslin och brons i gammaldags stil, nya öfverdrag, speglar och några småsaker för toilettbordet gåfvo det hela ett utseende af nätthet och prydlighet, utan prål. Ett litet förmak och en sängkammare ommöblerade jag helt och hållet med mahognymöbler, klädda med karmosinfärgadt tyg, samt lade mattor i korridoren och trapporna. När allt var färdigt, tyckte jag att Moor-House i det inre lika mycket var ett mönster af glad, anspråkslös prydlighet och
